Usch
Parasit. Jävla parasit.
Låst
Instängd i mig själv och jag orkar inte leta efter nyckeln och låsa upp.
Förtvivlan
Tid och rum finns inte. Jag har tappat det där, ibland kan jag komma på mig själv med att inte ha en aning om vilken månad det är, vilken tid på dygnet det är eller, för en kort stund, inte veta var jag är. Det är stressande och det ger mig dåligt samvete.
-----
Just nu känner jag bara mörker, ensamhet, tristess, skuld, ångest, stress, ovisshet, oro och hopplöshet. Jag är nere i det där mörka hålet igen, nere i en svacka. Vet inte hur länge det håller u sig denna gång, men jag har varit ovanligt trög, nedstämd och likgiltig ovanligt länge. Negativt rakt igenom. Jag har oerhört svårt att känna glädje över glada saker. När jag skrattar känns det fel i hela magen, det är ett desperat skratt. Som om jag måste få ut lite känslor på något sätt och eftersom jag inte tillåter mig själv att gråta eller skrika så skrattar jag istället. Det låter ju helt sinnessjukt, men det är ju hela jag så det är väl i sin ordning då.
-----
Jag fuskar dock lite ibland. Eller min kropp rättare sagt, mina ögon. Jag har börjar gråta lite, och det kan komma precis när som helst. Jag har gråtit på bussen, i skolan, med kompisar, i stallet, överallt. Det kommer helt plötsligt. Det är inga gråtattacker som jag kan få vid ångestanfallen hemma, men det strömmar tårar nerför kinderna. Mer eller mindre. Inte så att någon ser, jag döljer det så klart, men det är jobbigt ändå.
-----
Ensamheten äter upp mig inifrån. Det är mitt eget fel att jag är ensam, så jag har ingen rätt att klaga egentligen, men här får jag skriva vad jag vill. Jag vill bara bli förstådd och sedd. Någon som ser igenom mig, som ser att det finns något bakom leendet som inte riktigt är rätt. Jag vill bli räddad. "Patetiskt, det är ingen som kommer och räddar dig idiot!" Nä, jag vet, jag måste skärpa mig och ta tag i mitt eget liv. Men jag kämpar för livet just nu, för att åtminstone hålla mig någorlunda levande. Vore skönt med någon sim kunde ta hand on resten.
-----
Jag vill tacka mina älskade vänner som står ut med mig, eller låtsas stå ut iaf. Till de som inte egentligen vet hur det står till är jag nog bara allmänt tråkig, men jag försöker och anstränger mig iaf. För de ytterst få son jag berättat för måste jag vara som en jobbig, negativ parasit. Känner mig precis så. Med de närmsta vännerna Jan jag slappna av lite och behöver inte spela hela tiden, det är då Jag blir som jobbigast. Negativ och tråkig och jobbig. Önskar jag var glad och rolig att vara med.
Parasit.
No air
Ibland händer det, vid de lite större ångestattackerna, att jag inte kan andas. Fysiskt så får jag ingen luft, det ligger ett tryck över bröstet som hindrar mig från att få tillräckligt med syre. Ingen behaglig känsla.
Det här är jag
Jag startade den här bloggen, anonymt, för att få skriva av mig om allt. Mitt liv kan liknas vid ett åskväder just nu och det är mycket jag har att tänka på. Sen en tid tillbaka har mitt psyke sagt ifrån efter många år av dåligt mående och nu får jag ta konsekvenserna. Konsekvenserna av att jag inte gjorde något åt det tidigare, stängde in mig i mig själv, gömde problemen och klistrade på ett leende. De senaste månaderna, nästan ett år tillbaka egentligen, har det blivit svårare och svårare, till slut kom det upp till ytan och hela min tillvaro rasades samman.
Jag väljer att vara anonym då det fortfarande är väldigt få i min närhet som känner till hur jag mår. Jag är en väldigt sluten person som inte gärna visar mig svag och beroende, har svårt för att ta hjälp när jag som mest behöver det. Jag har varit duktig och berättat för några av mina närmsta vänner och min allra närmsta vän vet i stort sett allt. Dessutom har jag gått till en psykolog i några månader (efter att ha blivit skickad till skolsyster av min lärare, som i sin tur skickade mig - akut - till vårdcentralen). För tillfället har jag slutat gå dit, då jag ska till någon specialist-psykolog på carema snart.
Jag misstänker nämligen att jag har borderline och har jag det skulle jag vilja ha en diagnos snarast, det skulle lätta så mycket och det skulle förklara en hel del.
Ett nytt sätt att kämpa
Fighting for my life, fighting myself, fighting my thoughts. Everyting in life is a fight.
