fightinglife

Jag startade den här bloggen, anonymt, för att få skriva av mig om allt. Mitt liv kan liknas vid ett åskväder just nu och det är mycket jag har att tänka på. Sen en tid tillbaka har mitt psyke sagt ifrån efter många år av dåligt mående och nu får jag ta konsekvenserna. Konsekvenserna av att jag inte gjorde något åt det tidigare, stängde in mig i mig själv, gömde problemen och klistrade på ett leende. De senaste månaderna, nästan ett år tillbaka egentligen, har det blivit svårare och svårare, till slut kom det upp till ytan och hela min tillvaro rasades samman. Jag väljer att vara anonym då det fortfarande är väldigt få i min närhet som känner till hur jag mår. Jag är en väldigt sluten person som inte gärna visar mig svag och beroende, har svårt för att ta hjälp när jag som mest behöver det. Jag har varit duktig och berättat för några av mina närmsta vänner och min allra närmsta vän vet i stort sett allt. Dessutom har jag gått till en psykolog i några månader (efter att ha blivit skickad till skolsyster av min lärare, som i sin tur skickade mig - akut - till vårdcentralen). För tillfället har jag slutat gå dit, då jag ska till någon specialist-psykolog på carema snart. Jag misstänker nämligen att jag har borderline och har jag det skulle jag vilja ha en diagnos snarast, det skulle lätta så mycket och det skulle förklara en hel del.