fightinglife

Helt tom inuti, förutom ångesten och den negativa känslan kring allt. Kommer jag någonsin kunna känna genuin glädje igen? Det där skrattet av lycka man ibland kunde få ur sig när man var yngre. Saknar den lyckliga känslan. Just nu känner jag bara för att ta alla tabletter jag hittar, ta det vassaste jag hittar, hugga av artärerna i armarna, gå och bli hög och hoppa från kaknästornet, ta en massa sömnmedel och simma långt ut i havet. Eller bara be någon skjuta mig. Synd att det ska vara så jävla omständigt att försvinna, annars hade jag nog varit borta vid det här laget. Jag ser ändå ingen framtid.