fightinglife

Fick ett ordentligt psykbryt här om dagen. För att göra en lång historia kort: Var på nattklubb med vänner när ångesten plötsligt kokade upp och rann över. Fick en galet jobbig panikattack mitt bland alla människor. Var tvungen att klamra mig fast på mina vänner för att inte ramla ihop. Hyperventilerade, frös och skrek då och då. Tur att musiken var så pass hög att alla inte hörde. Mina vänner var tvungna att kalla på säkerhetsvakt som i sin tur kallade på sjukvårdare. Så jävla dumt utav mig att blanda mina tabletter med den mängden alkohol, önskar att jag inte skulle göra det igen vilket jag dock vet att jag kommer göra. Alkoholen ger mig en paus från allt tänkande och grubblande, även om ångesten slår tillbaka efter ett tag igen. Det blir som en ond spiral, som bara för mig ner ner ner ner. Undrar om jag någonsin kommer ta mig upp till ljuset och stanna där, inte bara kika upp och se ljusglimtar någon enstaka gång. Mitt mörkerseende blir i alla fall inte bättre.